Jag känner väl att jag inte riktigt klarar av det här längre.
Ända sen Ida gick på mammaledighet har jag i princip kokat över. Jag har någonting som jag måste få ur mig men jag vet inte vem jag ska säga det till. Hade jag haft kvar henne jut nu hade det inte varit några problem, men nu är det något av ett problem. Ska jag vara helt ärlig så tror jag att jag har kommit till en punkt där det snart blir för mycket. Jag har precis fattat vad det egentligen handlar om, framför allt allvaret i det.
Det kanske låter lite töntigt att jag bara pratar runt det, men jag måste nog själv reda ut det innan jag kan gå ut med det. Jag hatar själv när folk skriver såhär, men jag kände att jag var tvungen att skriva någonting.
Det var ett tag sen jag visade min existens, så jag tänkte bara uppdatera läget lite.
Det är inte så att jag vet vart jag ska börja någonstans, men det är väl som vanligt så vi tar mitt i smeten.
Jag har på sista tiden lyckats konstatera att jag på något jävla vänster har en tendens att få en emotionell (om ni förstår vad jag menar) kontakt med allt professionellt folk som jag träffar. Jag har - tror jag iallafall - alltid sett det som någonting positivt, det är väl ingenting som kan gå galet med det, eller ? Visst, det är deras ansvar att de gör mer än sitt arbete, att de erbjuder en fortsatt kontakt efter avslutad tid så att säga, men jag insåg för en vecka sen hur fel det kan bli. Jag var och träffade en gammal läkare ifrån SöS, det hade varit planerat ett tag. Det var jättetrevligt och allt sånt, men dagen efter kom smällen. Dock ska jag väl förtydliga att det blev ett missförstånd, jag tror inte att jag var tillräckligt tydlig med vad det var jag ville (jag ska komma till saken) då jag trodde att hon skulle förstå vad jag ville komma till. Jag ska inte gå in på detaljer för både min och hennes skull, men jag frågade om någonting som jag behövde hjälp med och hon tolkade det på ett sätt som gjorde att allting blev fel och det hela slutade med att vi sa tack och hej i princip. Eller så var det inte. Jag skickade smset, (jag gillar inte att prata i telefon, och speciellt inte när det gäller såna saker) gick och gjorde mig iordning inför kvällen, hon ringde tillbaks under tiden jag var borta och talade in ett meddelande och sen dess har jag inte hört av henne. Jag bröt ihop totalt och var helt förstörd. Det tog otroligt hårt.
Kontentan av det här betyder ungefär att man ska vara försiktig med fortsatt kontakt. Det kanske känns jättebra och allt det där, men man känner inte någon när man bara har träffats typ 10 gånger á 15 minuter. Och speciellt inte när man har fläkt ut hela sitt liv och sett personen ifråga som någon som kan höra allt för att man aldrig mer kommer ses. Jag har iallafall lärt mig att jag aldrig mer ska behålla mina kontakter, det blir bara knasigt.
(Förutom Ida då, haha.)
 
---
 
På tal om Ida så var jag och träffade henne och bebisen för någon vecka sen, å gud vilken söt liten en ! Och någonting som jag tänkte på då - för att återgå till föregående ämne - var att det kändes otroligt märkligt att hålla en konversation med henne om någonting annat som inte handlade om mina problem. Det tror jag dock är en vanesak, och det är ju någonting som ligger på mig att "öva på" om jag vill ha fortsatt kontakt med henne. Jag vet att det här blir väldigt motsägelsefullt med tanke på vad jag uppmanade er om för tio rader sen, men det känns som att mina sjutiofem olika läkare på SöS och Ida är inom två helt olika kategorier om man kan säga så. Jag kan säga att redan för över ett år sedan fick jag hennes privata mejladress vilket betyder att jag har haft fri access till henne dygnet runt i princip, så redan där främjade hon ju någonting. Jag vet också att hon har gjort mer än vad hennes skyldigheter säger vad gäller mig, så det är mycket som ligger på henne. Det är inte så att jag anklagar på något sätt, men jag säger som sagt att det här har främjats under väldigt lång tid och att det nästan föll sig naturligt. För att få något sorts avslut på det här så tror jag att väldigt mcket handlar om sunt förnuft, alltså någonting som jag inte har haft så mycket av.
 
För övrigt så är jag mitt uppe i en flytt och bara det är väldigt stressande, det är otroligt mycket i skolan och det är inte utan att det är under tidspress, jag har jobb på gång, ett liv som ska funka och ovanpå det ska jag vara trevlig också. Life's hard. ;)
 
Jag känner att det här blev väldigt mycket om professionella kontakter, det blir mer om något annat någon annan dag !

PEACE