Hur förklarar man på ett accepterat sätt, för dem som inte kan förstå, att självskadebeteende och självmordstankar inte är samma sak? För det är inte det. Det är verkligen inte det.
Självmordstankar är ganska uppenbart vad det betyder: tankar på att vilja dö och hur man ska gå tillväga. Sjävskadebeteende där emot är så mycket mer komplext om du frågar mig. Först och främst är ordet 'självskadebeteende' otroligt svårt att använda då det är sjukt diffust och i sig säger det inte så mycket, och detta pga att det varierar så offantligt från person till person vad som ses som destruktvt och inte. För det andra så behöver inte det destruktiva i sig betyda at "jag vill dö". Det kan göra det, men det behöver inte göra det. Jag kan ju såklart inte tala för någon annan även fast jag vet att jag delar detta med andra, men just i mitt fall är det mest i ångestdämpande syfte. Jag har upptäckt att det fysiska lindrar det psykiska för ett litet tag. (Även fast jag alltid ångrar mig efteråt, men det är en annan femma). Because I'm telling you, psyket har en förmåga att bryta ner och rassera vem som helst, och när bristningsgränsen infinner sig kan man ta till i princip vad som helst. 
Sen är det också såhär att jag inte bryr mig. Jag bryr mig inte vad jag gör. Jag bryr mig inte om att jag borde tänka lite mer långsiktigt i stunden; jag bryr mig inte om att jag skadar mig i stunden eller på ett långsiktigt plan. Jag orkar inte bry mig. Samma sak gäller maten (som också kan ses som ett självskadebeteende om man vill): även fast jag mycket väl vet hur det funkar, att man måste äta för att fungera, för att orka, för att leva, för att kunna prestera etc så orkar jag inte bry mig. I couldn't care less om jag ska vara ärlig. Det gör mig inget att jag pressar mig till bristningsgränsen; att jag stoppar min hjärna med alldeles för mycket info som inte går att processa för att det inte finns någon energi att ta av; att jag tränar tills jag stupar eller att jag skiter i att äta tills jag svimmar. jag bryr mig inte. Varför? Ja varför skulle jag? 
"Men du kanske måste börja bry dig?"
Ja kanske. Men jag är smått oinresserad atm. Varför ska jag tro att det kommer bli bättre den här gången? Varför ska jag tro på att det kommer bli bättre nu, nu när jag har ett ännu större berg att ta mig över? Det finns ingen ekvation i det. 
Hur förklarar man det här? Nej jag vill inte dö, men jag bryr mig heller inte om livet.

Kommentera

Publiceras ej