Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av det här inlägget, men jag tänkte bara visa er en typisk konversation mellan mig och Ida. Jag vet att jag tjatar jättemycket om henne nu, men jag måste få ut det någonstans för annars skulle jag explodera. Kanske är det också för att påminna mig själv om vilken fantastisk människa som jag faktiskt har i mitt liv. Bara av en slump. Om jag inte hade tagit steget att kontakta Mia när jag gjorde (det var hon som ringde till BUP) så kanske jag aldrig hade träffat henne. Thank God att jag gjorde det när jag faktiskt gjorde det.
Kan man tro att det är en professionell psykolog som har skrivit det här ? Jag menar, hon har ju faktiskt semester. Hon är fantastisk.
---
Hur som helst, på lördag åker jag iväg och är borta i 1v, så då blir det ingen uppdatering. Känner att jag måste ta en paus från det här livet ett tag och bara existera och göra det jag känner för. Slippa tanken på att inte ha något att distrahera mig med och den förbannade väntan på när Fru Ångest ska knacka på dörren.
Have it lovely people - cause I will !
Kommentera