Tragiskt som det är så är ju Ida gravid, och det har verkligen knäckt mig totalt. Visserligen så vet jag ju att vi ändå kommer ha kontakt och jag kommer inte förlora henne, men det blir inte samma sak. Hon är den jag vill göra traumabehandlingen med, och nu har jag bara till början av mars på mig. Jag vet inte om jag kommer klara det, troligen inte, men i så fall tänker jag skita i det ett tag och försöka gå vidare iallafall.
Jag har fortfarande inte fått tag på Erin Merryn i USA, jag börjar faktiskt tröttna, men jag antar att det bara handlar om att fortsätta kämpa. Och appropå det ska jag inom en snar framtid hålla mitt första föredrag om övergrepp på min gamla skola. Det ska både bli spännande och läskigt, men jag tror att det är ganska givande.
Det är så mycket som har hänt bara den senaste veckan som jag vill dela med mig av, men jag vet verkligen inte vart jag ska börja.
Den senaste tiden, eller under ganska många år, har jag velat åka som volontär till ett barnhem. Det har verkligen varit min dröm, men jag har bara inte vetat hur jag ska ta mig till. Så sent som förra veckan tog jag upp det igen och började fundera på hur jag skulle kunna förverkliga den, och jag har mina planer. I samband med det startade jag en till blogg som handlar om det, alltså hur jag ska ta mig dit och så vidare. Ni får hemskt gärna besöka den och självklart stanna där också. ;) Ni hittar den på dreamtoachieve(punkt)blogg(punkt)se
Det får vara allt för den här gången, är lite för rastlös för att sitta och skriva just nu, men kände att jag behövde kika in och meddela att jag lever iallafall.
PEACE
