Jag tänkte bara meddela att jag lever.
Jag måste säga att jag får lite dåligt samvete när jag går in här och ser att ni är oroliga, det känns inte bra. Men jag fokuserar just nu på att överleva, iallafall psykiskt. Det är jättemycket som är aktuellt och som står i rampljuset av mitt liv just nu, alltså mer saker som behöver lösas och redas ut - inte så mycket annat. Utöver det ska jag plugga 200% i skolan från och med nu - har sommarlov endast v.29 - och fan vad det tar på krafterna. Jag har än så länge hållt på i lite över en vecka, men jag är redan slut. Visserligen så har jag börjat jobba också, eller jag har jobbat två pass á 10 timmar, men shit alltså; Om det är såhär att vara vuxen så vill inte jag vara det.
Jag vet inte mer vad som är intressant; kanske att jag just nu har gett mig på ett galet uppdrag att baka värsta tårtan tills imorn ? Sounds interesting. Jag har kommit på att jag har någon sorts s.k. egenskap som säger att jag tror att jag kan mer än vad jag egentligen kan. Det om något är väldigt intressant. T.ex. vad det gäller bakning, cheerleading och naglar. Det är ganska spännande, för t.ex så kan jag på grund av det ta mig an så mycket och se det som a piece of cake, men ibland är det verkligen inte det. Och vad som är så opassande är att jag har så jävla höga prestationskrav vad gäller mig själv också, och det går ju inte riktigt ihop. Så kontentan blir ungefär att vi får se hur den här tårtan blir; visserligen så är det bara 20% av det hela som är svårt, men det är typ avgörande. (Hur det nu kan vara 20% ?)
Oavsett vad jag snackar om och vad jag ville få ut av det här ovanför så vill jag bara säga att jag verkligen uppskattar att ni bryr er. Man kan inte göra så mycket mer som medmänniska, men det räcker gott och väl. ♥
