Allt går segt.
Det blir heller inte bättre av att jag fortsätter räkna alla förbannade dagar. Som om att tiden skulle gå snabbare. Icke.
Men för den som är intresserad så ska jag gå en kurs i kosthållning och träningslära (ish, bästa översättningen jag kunde komma på) från och med imorgon. Distans dock, då företaget ligger i England tror jag, men jag gillar distans så det ska inte vara några större problem.  Och NEJ, jag ska inte banta. Vilket alla verkar tro. Hands down, om jag fick välja skulle jag hellre gå upp ett par tre kilo. (<-- FOR YOUR INFORMATION.) Det kommer faser i livet när man bara vet. När det är nog, när det räcker. Och sen kort efter kommer fasen när man kan vända det till något positivt. Där är jag nu, och det känns så bra.
 
 
För övrigt har jag ganska precis upptäckt (igår faktiskt) att ritterapi är så otroligt effektivt. Ja alltså effektivt i den bemärkelsen att det får tiden att gå snabbare. Idag har jag suttit sammanlagt fem timmar tror jag. Jag har alltid tyckt om att rita och liknande, men det är som att jag under ett tid glömde bort att jag ens visste vad det var. Där av "the outcome" här ovanför; igår var första gången på flera år som jag faktiskt lyfte en penna (gud vad gammal jag låter) så jag har inte riktigt fått upp självförtroendet ordentligt. Men var sak tar sin tid, eller vad är det man säger ?
 
 

Kommentera

Publiceras ej