Jag kom precis på att jag inte har berättat om mitt projekt ännu.
Jag ska försöka hålla mig kortfattat då jag har en tendens till att alltid dra iväg, vilket jag vet lika väl som ni är väldigt jobbigt att läsa.
När jag berättade om övergreppen i åttan var det i princip ingen som tog mig på allvar (förutom min idrottslärare) och det hände liksom ingenting, det blev mer eller mindre undanskuffat under mattan. Jag kom visserligen till polisen, men det var det min mamma som satte i rullning. Efter det hände ingenting. Det gjordes inget i skolan och det var heller ingen som frågade mig hur jag mådde eller hur det hade gått, ingenting sånt som alla innerst inne önskar sig.
 
 
Där och då reflekterade jag inte så mycket över det, det slog mig först för något år sedan. Vad som också slog mig var att om det inte var någon som gjorde någonting då så är det ganska sannolikt att ingen kommer göra någonting nästa gång heller. Jag rensade upp ibland mina kontakter och kom att tänka på min fantastiska SO-lärare ifrån den skolan, tog kontakt med henne och bokade in ett möte. Jag berättade för henne vad jag tänkte och tyckte om tillvägagångssättet och hon höll med mig rakt igenom, det hela slutade med ett annat möte med rektorn, skolsyster, psykolog och kurator. Det var inte förens jag satt på bussen påväg till det andra mötet som jag tänkte igenom vad det var jag faktiskt höll på med, jag kunde inte låta bli att småle lite för mig själv och tycka att jag var helt inne på rätt spår. 
Vad slutade detta i det då?
Det slutade i lite fler kontakter, en nöjd Emelie, nöjd personal och en totalt ändrad handlingsplan. Jag kommer också ha möjlighet längre fram att vara med på deras temadagar och prata om just detta och om hur mina upplevelser har färgat mig i det långa loppet. I och med detta tycker jag att jag har fått lite mer kött på benen vilket innebär att jag kommer fortsätta med just detta tills jag har plöjt så många skolor som möjligt.
 
När vi ändå är inne på projekt så kan jag också nämna i och med detta att jag blev erbjuden att jobba för tjejjouren i min hemkommun vilket jag mer än gärna tackade ja till, så det kommer jag också ha för mig numera.
 

"A True Friend is someone who accepts your past, supports your present, and encourages your future."

1 kommentarer

Joanna

11 Nov 2013 22:02

Hej, vette tusan hur jag hamnade här,men när jag läste det här inlägget så kände jag att jag måste ju skriva nåt.
Tycker du är fantastisk, som tog kontakt med den där So-läraren! Tror och hoppas verkligen att din historia har fått den skolan att tänka om!:) Sjukt starkt av dig!
O jag blir så frustrerad över att personal på skolor oftast bara blundar!
Skönt o läsa att du verkar ha fått upp ögonen på en skola iaf!:)
Lycka till med allt!

Mvh/ Joanna

Kommentera

Publiceras ej