Man skulle kunna tro att jag är död, men det är jag inte.
Medan tiden har stått stilla här så har jag faktiskt åstakommit en hel del utanför samhällets idag så kära cyber space. Jag har mycket att både raporetra om och reflektera över, men det får vänta ytterligare ett litet tag då jag ska gå hemifrån om ca 21min och på den tiden hinner jag inte ens komma halvvägs då jag precis har insett att både tackten på mitt skrivande och att veta vart tangenterna sitter mer eller mindre har fallerat totalt. Tragiskt men sant. Jag tror att det är såhär min 95-åriga gammelmormor känner sig när man ens nämner fenomenet 'dator', det snurrar mest runt där uppe och det känns som förstadiet till demens. För jag vet ju precs hur det känns. Nej det gör jag faktiskt inte, tvekar på att det går att känna. Anyhow, 16 minutes and counting - ciao !

"Nej, jag hinner faktiskt inte klämma fram något citat just nu, så detta är mitt bidrag till mänskligheten för tillfället."
-Emelie

Kommentera

Publiceras ej