På torsdag gäller det.

På torsdag ska jag konfronteras med den värsta av alla platser. Utomhus. Med Ida. Jag har visserligen varit där förut, men inte i det här syftet. Då har jag bara stängt av och levt mitt andra jag. Jag är jätterädd och jättenervös, men förhoppningsvis kommer jag där ifrån levande. Det är jag som vill det här, inte hon. Inte någon annan. Jag vill kunna vistas på alla platser utan att känna ångest och iaktagelse. Återkoppling. Det är inte roligt någonstans.

Ida känns som den rätta personen att göra det här med, hon är stabil och lugn liksom, vilket jag inte kommer vara.
På torsdag klockan tre ska jag möta henne. Och jag lovar, jag räknar ned...

Kommentera

Publiceras ej