"Forgiveness is giving up the hope that the past could be any different"

Jag har fått ett så fruktansvärt starkt behov av att få börja sätta ord på saker och ting. Jag vill börja traumabehandlingen nu. Nu nu nu. Jag har sagt det till Ida så hon vet det, så på tisdag ska jag konfronteras med mitt liv. Inte ensam. Med någon. Men Ida. Att sätta ord på det känns så läskigt, att verkligen gå tillbaka. Men jag måste det för att kunna gå vidare. Jag vet det. Men att börja om från skratch med någonting som jag har tryckt undan i flera flera år, det är ganska läskigt ändå. Jävligt läskigt.
Men för en gångs skull ska jag göra någonting för mig själv. Och det är ingenting annat än det här som jag behöver just nu. Så nu ska jag ta mig fan göra det.